Att välja grythundras

	Att välja grythundras Text av Jan Domarhed Jakt journalen juli/00 utgäva nr 6

	Genom trånga mörka gångar med frän rovdjursdoft ska grythunden sig ner i underjorden. Där nere finns ett väntande rovdjur med vasse tänder och hårdbitande käker. Av grythundarna krävs därfor både särskilda mentala som exteriöra förutsättningar. Sedan flera hundra år finns det ett rätt stort antal hundraser som avlats fram för effektiv grytjakt på räv, grävling och annat mindre rovvilt.
	STORT MOD OCH rovdjurskärpa, samnt mycket god jaktlust, är det gäller grythundarnas mentala egenskaperna. Hundarnas arbetsätt vid kontakt med rovdjuret skall också vara klokt och balanserat. En bra grythund råkar aldri eller sällan ut för allvarligare skador vid sitt arbete med rovdjuren. Hundarnas storlek är en viktig del i de fysiska egenskaperna. Storleken får inte vara större än att hundarna kan följa ett vilt, samt ta sig tilbaks i de underjordiske gångar räv och grävling kan använda. Hunden ska också kunna möta rovdjuret utan att vara hämmad av sin storlek. Hunden ska til exempel i snabba explosiva attacker irritera rovdjuret, men även kunna parera ett utfall genom att blixtsnabbt backa undan. En för stor hund får svårigheter i grytgångarnas trånga passager där räven eller grävlingen ofta inväntar hunden.
	Rätt byggnad För en grythunds storlek finns en gammal regel som fortfarande gäller. Det är att hundens bröstomfång inte bör vara större än att det går att nå rundt bröstkorgen bakom bogarna med båda händerna mot varandra. Med andra ord kallas det för att " spanna" en hund. i centimeter är idealmåttet 40 - 45 cm. maximalt bör en hund inte ha större bröstomfång än 47 cm och helst inte mindre än 42 cm. Förutom lämplig storlek skall en grythund vara relativt kraftigt byggd, ha ett prima bett, smal front och bra tassar. De hundar som provats i grytanlagsprov med godkänt eller väl godkänt resultat har visat sig ha de rätta mentala och exteriöra förutsättningarna att bli bra grythundar. Det är efter sädana föräldradjur en jägare bör söka en valp.
	Problemet Problemet med grythundraserna är att andra än grytjägare sedan länge upptäackt att hundarna är trevliga, positiva och glada samt duktiga på andra områder som att driva rådjur, tävla agility eller att enbart vara trevliga sällskapshundar. Så länge som man avlar på grytegenskaparna gör de exta aktiviteterna ingen skada. Samtliga grythundraser har tyvärr i stor utsträckning råklat ut för att hamna i händerna på uppfödare med andre intressen än grytjakt. Vanligt är att de används som drivande eller som rena sällselskapshundar. Hundarnas rätta grytegenskaper har då i många linjer helt försvunnit, något som kan vara mycket svrt eller omöjligt att få tillbaka. Inom varje grythundras finns det alltså en stor gruppe av hundar som ine, varken mentalt och/eller exteriört, duger till att jaga med i gryt.
	Val av valp För att få så stor glädje och nytta av en så specialisert hund som en grythund, tänk på att: hunden kommer från en uppfödare som i förste hand föder upp grythundar. föräldradjuren bör vara grytprovsmeriterade. kontrollera storleken på föräldradjuren och vad eventullt tidligare parninger gett för hundar. grythundarna är ytterst användbara och jagar även ovan jord, men köp inte en "jakthund" utan en grythund. En grythund är inte aggressiv mot andra hundar eller människor, utan bara mot rovvilt. De är i regel mycket trevliga familjehundar, något som ju tyvärr även blivit deras "öde".
	Grythundraserna De klassiska svenska grythundraserna är Tax och Släthårig Foxterrier. I mitten av 1970-talet kom Borderterrier och Tysk Jaktterrier och i början av 1990-talet kom Jack Russel Terriers. Vilken ras som är bäst som grythund är omöjligt att besvare då det inom samtliga raser finnes bra hundar. Det är oftast rasernas mer allmänna egenskaper, utseende och mentalitet som fäller avgörandet då man väljer ras. Inom raserna finns det också olika linjer med något skilda egenskper. Under grytanlagsprovsäsongen 1999 var vid proven borderterriern den vanligaste rasen följd av tysk jaktterrier, tax, jack russel terrier, släthårig foxterrier och parson jack russel. det finns även andra terrierraser än de uppräknade som kan komma i fråga som grythundar.
	Tax eller Terrier? Användningsområdet, beroende på om hunden skall användas i första hand som rävsrängare eller förliggare och om vanligaste typen av gryt, är faktorer som bör vägas in vid val av hundras. Klassiskt och funktionsmässigt är taxen med sitt temperament och envishet den mest lämpliga hunden som förliggare vid jakt på grävling. Terriern med sitt ettriga explosiva humör är den klassiska rävsprängaren. Taxen är även byggd för att bättre klara sand och jordgryt än vad en högbent terrier är. Framförallt för att taxen gräver sig fram fortare än ved en terrier gör om det dkulle behövas. Risken för att en tax gräver fast sig är inte heller så stor. Taxens större öronlappar är också bra i jord- och sandgryt. Vid jakt i berg- och stengryt tar sig en terrier fram betydligt säkrare fram än vad taxen gör genom sin bättre förmåga att klättra och hopa. De fleste gryttaxarna används i dag som rävsprängare.
	Tax Moderlandet är Tyskland där kortbenta hundar av taxtyp fanns redan före den romerska invandringen. Till Sverige kom rasen redan på 1600-talet. Problemet med taxarna är numera att de flesta används till drev och följdaktligen avlas på detta. Rasen har således ändrats både ifråga om skärpa och storlek. Taxen har tyvärr i stort sett flyttat över frå grythundarna till de drivande hundarna, men det finns fortfarande bra gryttaker i landet. de taxar som man oftast ser på grytanlagsprov är strävhåriga och korthåriga av normalstorlek. Taxen är klok, tillgiven, vaksam och omutlig. Axel von Klinckowstöm som var en stor taxvän myntade uttrycket: "kommer kallan men ej strax, ty född till slav blev ingen tax". Taxen är en ras som bör få tid att utvecklas, varför den inte bör konfronteras med grävling i provgryt förrän efter ett och ett halvt års ålder.
	Foxterrier Terriers är beskrivna redan på 1400-talet. Nästan alla terriers kommer från England. De som har andra moderländer bygger på engelskt terriermaterial. Varje landsände och varje gods i Englan smed självaktning hade ett släpp med jaktterriers, som så småningom ofta avlades till olika raser, ett arbete som skedde under 1800-talet. Foxterrier har förklarast vara inkarnationen av terrier. Redan under första hälften av 1800-talet började släthårsaveln blomma och släthårens karaktär av utställningsdjur undersröks alltmer och vid 1870-taet var dominerades rasen av utställningshundar i England. Släthårig foxterrier var till i början av 1980-talet, då räven i stort sett försvann, den vid sidan av taxen helt dominerande grythunden i Sverige. I dag är stammen av jagande släthåriga foxterriers tyvärr liten. Det finns dock en del utmärkta grythunder i rasen. Flera tecken tyder på att rasen nu är på väg mot en ökad popularitet som grythund. Färgen är vit med svarta och/eller bruna tecken. Vitt skal överväga. Den kan börja tränas tidigt, från ca 12 månader.
	Borderterrier Borderterriern är beskriven sedan 1880-talet och kommer från gränstrakterna mellam Skottland och england. Den är skapad för att jaga allt rovvilt den träffar på. I grästrakterna mellam England och Skottland hade man inga estetiska synspunkter på hundarna utan förde en strikt bruksavel. Borderterriern skulle vara stor nog att följa en häst i galopp och litan nog att gå i gryt efter räv. Om hunden inte lyckades spränga räven så skulle bordern bita ihälj den och dra ut den. Ett nog så tufft uppdrag när man i norra England har vad som kallas the greyhound fox en stor högbent grå räv. De andra djur som förutom räv och grävling jagades med bordern var utter och vildkatt. borderterriern skall vara uttalat snäll mot andra hundar. Borderterriern är inte så elegant som många av terriergruppens raser, den ser mer ut som en liten byracka med sitt utterformade huvud. Färgen är grizzøe eller blue and tan. Det vill säga svart (de sträva hårstråna är svarta med ett vitt band) med brunt huvud och bruna ben. Rasen är som regel vuxen ganska tidigt varför det går bra att börja träna den vid 12 - 15 månaders ålder. Tillsammans med tysk jaktterrier blev borderterriern populära som grythund under 80-talet.
	Tysk jaktterrier Tysk jaktterrier, en ras som är framtagen i Tyskland under 1930 - 40-talen. Engelsmännen har i sin avel visat att de vill ha specialister medan tyskarna vill ha allroundhundar. Även detta är en allroundhund, den skall kunna gå i gryt, stöta, göra korta drev och apportera i vatten. Anledningen att den tyska jaktterriern finns är att de tyska jägarna som använde foxterriers fann att det blev allt svårare att hitta eller avla fram bra jakthundar. man inventerade sitt material och tog sedan dels de riktigt bra foxterriers man hade och parade med svart/bruna strävhårsterrier från England. Hela tiden lät man jaktanlagen och de exteriöra förutsättningarna att jaga lysa som en ledstjärna. Så småningom fick man fram en brukshund som fyllde de stränga kriterierna på en liten allroundhund. Färgen är svart med tantecken eller brun med tantecken. Tysk jaktterrier är en hund med stor vilja och utmärkt jaktlust. Det är också en ras som blir fort vuxen och kan börja grytträningen i tidig ålder, 10 - 12 månader.
	Jack Russel En engels mycket mustig och legendomspunnen präst och foxterrierman vid namn John Russel, född år 1795, tyckte att det började bli för lite jakt i foxterrierna och började avla sine foxterriers enbart för jaktresultatet. På detta sätt föddes jack russel terriern. Ända fram till år 1990 valde rasens företrädare att stå utanför den engelska Kennelklubben, på grund av att mann var rädd att rasen vid godkännande av kennelklubben skulle förlora sina jaktegenskaper. Det året erkändes dock rasen som Parson Jack Russel av den engelska kennelklubben. När rasen blev erkänd av engelska kennelklubben valde ändå många som jagade att inte registrera sina hundar eftersom man som tidigare befarade att hundarna skulle förlora jaktegenskaperna.
	Parson Jack Russel Högbenta Skillnaden mellan de högbenta Parson jack russel och jack russel terriers är att jack russelln inte är registrerad i engelska Kennelklubben eller i Svenska Kennelklubben. många av jack russelägarna är anslutna till en engelsk världsomfattande och från officiella kennelklubbar fristående organisation, The Jack Russel Terrier Club of Great Britain (JRTC GB). Från och med i år finns ytterligare en av Kennelklubbarna (FCI) godkänd javk russel terrier. En lågbent jack russel terrier, moderland Irland. dess eventuella jaktliga användning är diock ett "oskrivet blad". Parson jack russel och jack russel är en terrier som ofta är lagom hård. I skärpa och anfallssätt kan den jämföras med tax. Rasen bör inte börja tränas i gryt förrän vid ett och ett halvt års ålder. rasen har börjat komma på allvar i Sverige i början av 1990-tallet.
	Första terriern En sak att tänka på vid anskaffningen av din första terrier är om du har tillräcklig erfarenhet av hundar. en terrier är "en stor hund i litet format" med mycket vilja. För att komma till sin rätt fordrar den en fast och bestämd uppfostran, i annat fall kan den lätt bli odräglig. Terrierraserna tysk jaktterrier, parson jack russel och jack russel finns i flera hårlagsvarianter från strävhår til släthåriga. Information om provade grythundars resultat och deres egenskaper i olika provmoment finns i Svenska Grythundklubbens stambok och "kryssprotokoll", som publiceras i klubbens medlemstidning Grythunden.