Rätt träning ger effektiv grythund

Text av Jan Domarhed

Jakt journaleN juni/00 utgäva nr 5

Grytjakten kan vara det enklaste och effektivaste sättet att hålla räv- och grävlingstammarna på en önskvärd nivå. Efterfrågan på grythunder har ochså under året varit större än någonsin.

Jakten, skyddsjakt och eftersök på räv och grävling kraver fullgoda grythundar. för att få en så effektiv jakthund som möjligt för jakt under jord krävs träning av hunden på rätt sätt.

Vad räven betyder nä det gältillgången på övrigt småvilt och om vad som hände när rävskabben tog bort de flesta av rävarna ur markerna. Följden blev närmast en explosionartad ökning av övrigt vilt. Under senare är har räven kommit tillbaks och antalet anses nu till och med vara större än före skabben inom stora delar av landet.

För rävjägare av olika kategorier är det glädjande att räven är tillbaks. De negativa konsekvenserna är nedgången av annat vilt som fält-, skogs- och sjöfågel, hare och rådjur. inom vissa områden, utan lodjur, har rådjursstammen de senaste tre åren minskat med mellan 65-80 procent, något som skrives på rävens konto.

Grävling finns i överstora stammar så gott som överallt och är även den att vilt som bland annat av viltvårdsskäl bör hållas på rimlig nivå.

Effektiv och sportslig

Rätt bedriven grytjakt är en både sportslig och spännande jaktform. Den ställar store krav på såväl hunden som på grytjägaren och dennes speciella kunskaper när det gällder de grytanvändande djurens levnadssätt, gryt, markerna, samt smyg-, spårings- och skjutskicklighet. fôr dem som hänger sig åt grytjakten är den en facinerande och på många sätt givande jaktform.

En erfaren grytjägare med bra grythund har också i dagens läge tillgång till så mycket jakt han eller hun önskar. Efterfrågen är stor. Grytjakt på räv är nod den enklaste och effektivaste metoden för att hålla rävstammen nere i alle fall i syd- och mellansverige. När det ¨gjalder grävling kan förutom grytjakt även andra jaktformer behövas för att få ner stammen rejält. Grythundarna kan även med fördel användas för jakt på mårhund, mink, mård og iller.

Grythunden

En grythunds grundläggande träningsperiod bör påbörjas tidligt och vi förutsätter att valpen är efter grytmeriterade föräldradjur som minst har gjort godkända grytanlagsprov.

För att kunna fullgöra sina uppgifter ställs stora krav på en grythunds såväl mentale som fysiska egenskaper. Stor jaktlust, mod och rovdjurrskärpa är några av de egenskaper som hunden i hög grad måste besitta.

Hundens storlek är en viktig del av de fysiska förutsättningarna och den  får inta vara större än att hunden kan följa räv eller grävling under jord. den ska ochså kunna möta rovdjuret utan att vara hämmad av sin storlek. Hunden ska kunna irritera rovdjuret med snabba attacker, men även kunna parera utfall genom att blixtsnabbat backa undan. En för stor hund kan få svårigheter i trånga passager, där oftast också rovdjuret inväntar hunden.

Valp och unghund

Likt andra jakthundar bör valpen ha en fortlöpande och stegrad uppfostran, samt dressyr. För grythunden är en ovillkorlig inkallning, eller om man vill kalla det utkallning ur gryt, någor mycket eftersträvansvärt. En stor del av dressyren bör ägnas åt sådana övningar.

Att träna upp spänsten hos ett grythundsämne är också viktigt. Här är till exempel lek med bollar och hoppande efter rovviltskinn något som utvecklar snabbheten, greppförmågan, samt ger hunden en kraftig och spänstig "bakvagn", vilket är mycket viktig vid dusterna i gryt då hunden skall kunna röra seg kvickt framlängs och baklänges i trånga gångar.

Leka gryt

Redan då valpen är endast några månader bör den också tränas i att krypa genom trånga "grytgångar". Till att börja med går det att använda plaströr till gångar, som den får krypa i både framåt och bakåt.

För att locka in valpen kan både bollar och skinnbitar användas som den får apportera ut. Vertefter valpen vaxer får gångarna bytas mot trummor med allt större innerutrymme och träninger får flyttas utomhus frän vardagsrummet.

I de gångar som används för träningarna kan så småningom även "nålsögon" läggas in. Nålsögon är förträngninger som i ett riktigt provgryt har mätten 13x17 centimeter låmga. Liggande nålsöga, med höjden 13 centimeter, tvingar en normalstor grythund att lägga sig på sidan för att ta sig igenom och det är något som redan unghunden bör tränas i att förstå, då sådana hinder är vanliga i naturgryten.

Leken med skinn som hunden får hugga tag i bör ske med försiktighet till dess hundens permanenta tänder har växt ut.

Träffa rovdjur

Redan på ett tidigt stadium bör om möjligt hunden få ruska om en nyskjuten räv eller grävling. Här går det att se om hunden har den rätta rovdjursskärpan och helst ska hunden ta tag om strupen på rovdjuret.

Beroende på ras och jaktmognad kan hunden få stifta bekantskap med grävling i provgryt frän det att den är närmare året eller senare. När det gäller grythundar gäller reglen att skynda långsamt.

Ett för tidigt möte med räv eller grävling i naturgryt kan om oturen är framme helt knäcka ett lovande grythundsämne. Träning av grythundar bör därdor ske i de speciellt konstruerade provgryten som finns runt om i landet. I provgrytet kan hunden konfronteras med rovdjur under kontrollerbara former. Här tränas också de färdigheter som hunden behöver har för att bli en effektiv grythund.

Något som kan vara nyttigt för motivasjonen är att hunden får se en grävling i full storlek innan träningen i provgryt påbörjas. Exempelvis med grävlingen i en nätbur eller att den unga grythunden släpps då en annan hund ställt grävling.

Sprängare och förliggare

Vi skiljer på två typer av grythundar. Rävsprängare är hundar för jakt på räv och är de vanligaste hundarna, samt förliggare vilka är hundar för jakt efter grävling. De här olika typerna har helt olika arbetssätt och fordrar därfor olika formar av träning och prov. I regel har jägeren skaffat en hund för antingen räv eller grävling. Visar träningen att den skulle fungera betydligt bättre för det andra viltslaget bör man tänka om.

I ett provgryt användas grävling som prov- och träningsdjur oavsett om det är frågan om sprängare eller förliggare. De "provgrävlingar" som används är speciellt tränade för sin uppgift och vet hur de ska sätta sig i respekt hos hundarna.

Av den anledningen har grävling och hund direkt kontakt med varandra genom en förträngning som är 10x10 centimeter vid varje gångs anslutning till kitteln.

Orädd, men med respekt

Hunden ska utan att vara rädd lära sig att ha respekt för rovdjuret, något som alla bra grythundar måste ha. Det är viktigt både för hundens egen delför att att undvika skador, samt med hänsyn till viltet. Klokhet och ett balanserat arbetssätt är viktigt.

En hund som har för stor skärpa och saknar all respekt för rovdjuret är klart olämplig och helt värdelös vid praktisk grytjakt. Det här är egenskaper som kan bedömas vid träningarna och prov.

Grytanlagsprov som bör vara slutmålet för träningarna innan den praktiske jakten värderar hundens egenskaper i sju moment: arbeidssätt vid kontakt med provdjuret, skärpa, jaktlust och hinderforcering, rörlighet - vilja att bryta, skall - hörbarhet, ärlighet och lydnad. Slutomdömet av grytdomaren kan bli Ej godkänd, Godkänd, Val godkänd eller Grovt fel.

Provformer

Enklaste provet för grythundraserna är Grytkaraktärsprovet. Det används för att testa en hunds rastypiska karaktär utan större träningsinsatser och avser att ligga till grund för avelsvärdering. 

Hunden ska efter att ha gått igenom en upp till fyra meter lång gång visa ett godtagbart arbetssätt, skärpa, samt ha ett bra skall mot en grävling som befinner sig bakom galler. Provet ger svar om hundens mentala förutsettninger som grythund, men säger inget om storlek, rörlighet m. m. Bedömningen âr Ej godkänd eller Godkänd.

Apporterings gryt, är ett prov som är en del i eftersöksträningen av grythundar. Här ska hunden apportera ut en död räv, grävling eller attrapp med en vikt av cirka 6 kilo ur en sex meter lång gång med en vinkel på 45 grader. Tilsammans med godkänt grytanlagsprov och anlagsprov i viltspår ger godkänt apporteringsprov Eftersöksdiplom, gryt.

Grytanlagsprov, sprängare

Vid träning och prov av sprängare släps hunden vid ingång 1 och har i grytet tre olike väger fram till kitteln där grävlingen finns. I gång 1 finns ett liggande nålöga och i gång 2 ett stående. För de fleste hundar är mittgången ner i brunnen och med ett hopp på 60 centimeter upp på hyllan det svåraste. Dels för hoppet som sådant men framförallt av den anledningen att hunden direkt efter hoppet står öga mot öga med grävlingen. Här är hunden verkligen tvungen att visa mod.

Speciellt det liggande nålsögeat kan vålla problem innan hunden lärt sig att den måste lägga sig på sidan för att ta sig igjenom. det är här det visar sig om hunden har det rätta formatet för den praktiskea jakten. För en hund i rätt format är nålsögonen inga problem efter några gångers träning.

Rörlighet

Rörligheten tränas genom att kitteln, där grävlingen sitter har en fjärdedels yta som är försedd med plåt och kan svängas undan, s¨att grävlingen blir osynlig och oåtkomlig för hunden. Sedan hunden gått till attack med intensitet mot grävlingen under en kort stund ska hunden helst bryta angreppet spontant för att söka sig ny väg till grävlingen. Bryter den inte svängs grävlingen undan och hunden blir tvungen att söka kontakt på annat ställe i grytet. Går hunden ut ur grytet, men in igjen är det fornämligt.

Hundens väg runt i grytet för att söka kontakt mkan till en början styras genom att plåtluckor sticks ner i gångarna. Hur hunden ska tränas avgörs tillsammans med tränaren som sköter kitteln och hela tiden har kontroll över grävlingen och hund. Första gången i grytet kan det kaske räcka med att plattorna över grytgången närmast kitteln lyfts undan och hunden direkt får tillfälle att skälla på grävlingen.

Efter några träningstillfällen kan det sedan vara dags att starta på grytanlagsprov för att få hunden bedömd av en grytprovsdomare.

Förliggaren

Träning och prov av förliggaren skiljer sig en hel del från sprängarens rörliga framfart i grytet. Vid träning och prov är nu förträngningarna mot kitteln i gång 2 och på hyllan stängda och även ingång 1. Hunden söker sig in i ingång 2 och skall ta sig genom grytet fram till gång 1 och grävlingen.

De hinder som finns för hunden är först ett stående nålsöga, ett liggande nålsögen, samt i gång 1 framfor grävlingen en sandvall som hunden ska gräva sig igenom. För grävlingsjakt är det viktigt att hunden kan gräva undan sandvallar som grävlingen kastar upp bakom sig om den får tillfälle. Vid prov antecknas om hur hunden har städat undan sanden, då vid praktiskt jakt hunden inte får gräva in sig själv och bli fast i grytet.

Väl framme hos grävlingen ska hunden utan onödiga angrepp visa sådan auktoritet att grävlingen ligger stilla. Hundens uppgift är sedan att till provtidens slut med ett lugnt och hörbart skall markerea grävlingen. Vid utbrytningsförsök ska hunden svara med effektivt motangrepp.

Jaktprov

Blir hunden Godkänd eller Väl godkjänd vid grytanlagsprov är den lämplig och användbar som grythund för jakt på räv respektive grävling. Väl godkänd betyder att hunden kan ses som ett fördöme och att den får starta på jaktprov i naturgryt för att kunna bli jaktchampion, gryt. För godkänt jaktprov f¨r sprängare fordras att hunden spränger räven och att arbetet i övrigt kan betecknas som försteklassigt. För betyget "Godkänd", förligger fordras att hunden kan hålla kvar grävlingen till dess nedslag har gjorts och att arbetet är förstklassigt.

Träningar och prov av grythundar sköts av Svenska Grythundklubben (SGK) och Svenska Taxklubben (SvTk) på olika platser rundt om i landet. Även tyk Jaktterrierklubb (TJTK) ordnar träning och prov på några platser. I TJTK:s eget anlagsprov ingår en grytdel, men det provet skiljer sig en hel del från de ordinarie grytanlagsproven.

För jakt på räv bör hunden vara över året innan den släpps i naturgryt och för jakt på grävling två år. Låt hunden bli tillräckligt mogen för sina uppgifter.